Det här är något jag har börjat göra mer och mer. Jag har alltid, sen jag var en liten plutt, gått runt och varit glad och lett (säger man så? log, le, logat? smilat? smajlat?...) mot allt och alla. Men sen kom jag in i en period då jag mådde som sämst och då mitt självförtroende var i botten. Då vågade jag inte möta någons blick. Varken okända människor på stan, grannar eller dom jag kände. 
Men nu har jag börjat le igen och det är underbart när man får ett leende tillbaka. Den känslan är underbar!